iMin iPod jUst nU

Hur klarade man sig med walkmans och bärbar cd? När blev man teknikberoende? Varför har jag en laddare av något slag i samtliga eluttag? Jag ska köpa en Solio, de går på dagsljus.

Men åter till min iPod, som just nu tar mig igenom en stessig tid i livet (plugg/flytt/jul/dålig ekonomi/krossade handfat/younameit). I den går följande saker varma just nu:

Psapp: Cosy in the Rocket. Passar i dessa Christer Fuglesang-tider, och påminner mig om Grey´s Anatomy, som jag ser varje dag på dvd.
Snow Patrol: Warmer Climate, för rimmen som är bättre än de som kommer att sitta på mina julklappar i år, och för att det får mig att tänka på Växthuseffekten, fast det säkert borde få mig att tänka på semester.
Loreena McKennitt: God Rest Ye Merry Gentlemen, Good king Wenceslas och allt annat på hennes två briljanta julskivor.
Tom Petty: Turn this car around och Square One, när jag vill sätta mig i någon typ av bil, och bara åka långt långt bort härifrån.
Lily Allen: Everything´s Just Wonderful. Ingen gör ironi som Lily.
Feeder: Pushing the Senses när jag behöver en kick, Stumble and Fall när jag behöver lite melankoli.
Sugababes, Girls Aloud, Sarah McLachlan och Shawn Colvin tar mig igenom vardagens alla girlie moments.
Och Clannad när jag borde sova men inte kan. Men inte ens det funkar längre.

Såg Eragon igår. Den var ju bra... eller kanske inte så värst. Men det var drakar som flög, och det är ju rätt skoj.

Min nya favorit bland superhjältar: it´s Hover Ham!

The King and the Bling

Kungen har varit i Husby och nattvandrat med Lugna Gatan. Han tog tydligen tunnelbanan, enligt tidningen Metro. Jag har ju skrivit om detta förut, att kungen vill bli ungdomsledare, där jag föreslog att vi kunde byta, han fältar, fikar och pysslar, åker på läger och lagar korv. Jag tar över Nobelprisutdelandet, bandklippandet och handhar från och med nu kungabarnens kärleksliv, och bestämmer när de får gifta sig och med vem. Jag flyttar också snarast in i Drottningholms slott, eftersom jag behöver större boyta, medan Hans Majestät Tunnelbaneåkaren och hans lagvigda kan ta min etta på Kungsholmen, eftersom jag inte kan ge ifrån mig Husbylägenheten som jag måste ge upp om en vecka. Barnen har ju flyttat ut, och kungaparet behöver "downsiza" lite.

I år är det två år sedan min mormor dog. Hon skulle fyllt år i måndags ifall hon varit vid liv. Jag kan inte fatta att hon inte är hos mig, att jag aldrig mer kan gå dit och få mig en pratstund eller en fika. Saknaden är värre sedan jag flyttade hem. Jag kommer på mig själv med att tänka att det här måste jag fråga henne om, prata med henne om, men sedan minns jag att det nog blir svårt. Fast hon är hos mig ändå. Hon var världsbäst helt enkelt.

Walesaren tycker att vi borde gifta oss. Det är ju kul, men nu ligger jag sömnlös och grubblar över ifall man ska ha "princess cut" eller ej på förlovningsringen. Ringen på bilden är princess cut.
Jag får lite panik också, flyktmekanismen slår till, jag läser de Beauvoir och känner mig trängd, utvecklar platonisk crush på kollega, funderar på om det är rätt att gifta sig med någon över huvud taget. Det är nog bra med lite kalla fötter redan nu, så att det blir rätt om och när vi slår till. Vill inte rusa huvudstupa in i något en gång till, för att inte hinna ångra mig, eller bevisa att jag minsann kan stadga mig och vara duktig. Men om jag frammanar en inre bild av ett äktenskap med Walesaren blir jag ganska varm i magen, och inte av oro, utan av glädje, och vi säger det hela tiden, "we want joy, not stress".