Jag har sagt det förut, och jag säger det igen;

We are not afraid!

Det är lustig timing, jag är alltid i Storbritannien när det händer saker, hade just anlänt när 11 september inträffade, var här 7 juli när terrorn slog till i Londons tunnelbana och bussar, flyttade hem veckan de avslöjat planerna att spränga plan över haven och fick gå i strumplästen genom metalldetektorn och utan handbagage.

Jag frågade studeirektorn på skolan jag brukade arbeta på om varför föräldrar skickade sina barn till boarding school. En av hennes teorier, förutom tradition och chansen att få en riktig bra utbildning var att London inte längre kändes säkert. Man vill att barnen ska slippa vara där, ungefär som under kriget... Jag kan relatera, vill inte att min son ska utsättas för onödig stress och fara. Att jag som vuxen väljer att ta risker, och inte tänker ändra mitt liv och mina planer är en sak, men jag vill inte att sonen får lida för att jag vill vara obstinat.

Gordon Brown verkar ta sitt elddop sansat och manar till mod och att vi inte ska döma hela grupper av människor baserat på en liten minoritet av hatande extremister. Det har sagts så många gånger förut, av poliser, politiker, imamer, präster och journalister, men det behövs sägas i en värld (ok, röster från kanske främst USA) som skriker efter våld. mer hat och War on terror (vad fasen är det? I mean seriously!), och vi borde veta bättre här. Sen borde vi ta och packa ihop de brittiska trupperna och se till att de får komma hem till sina familjer istället för att skadas, döda och dö i Irak. Enough already. No cause could be that worthy.

I sommar har jag ägnat mina dagar åt att titta på regn, vandra i regn, se översvämninsrapporter på tv, dricka Pimms, läsa Forsythesagan av Galsworthy (så otroligt bra och psykologiskt insiktsfull den är fast den är skriven för 100 år sedan! Så klasskritisk, så humoristisk, så välskriven och lättslukad) och att älska Amy Winehouse. Igår blev Englands alla pubar, restauranger, kontor och liknande rökfria. Vi hade tänkte sluta röka men vi får se hur det går...

Jag har simmat och varit på We Will Rock You musikalen in London. Shoppat billiga DVD-skivor,rensat garderober och lagat en massa mat (vilket för många händer varje dag, men jag lagar aldrig mat om det går att undvika. Nu har jag haft middag på bordet varje dag, som en riktig Stepford Wife).

Nu måste jag koka mera te. Assam.