I´ve got the keys to the world...

eller i alla fall till ett vackert hus (stately home) där jag idag har fått nytt jobb! Så himla glad, de anställde mig på stället, och jag kommer att jobba granne med lejon och giraffer, och ha ett jobb med äkta spöken, seriöst, en "Green Lady" som tydligen är på jakt efter sin mördade älskare! Ge mig en vacka så kommer jag väl inse att det är ett vanligt jobb med vanliga kollegor och problem, but I don´t care.
Vad jag ska göra där? Guida folk genom de enorma rummen och se glad ut när besökare kommer. Och kommer gör de, 250.000 om året tydligen.
Nu är januari inte lika dystert som det var igår, känner mig inte som en fånge längre. De tjatar på mig på biblan att tänka om, och ta tillbaka min uppsägning, men nej!
Nu har jag snart gjort alla traditionellt engelska saker man kan göra, jobba på internatskola, driva Bed And Breakfast, fixa te till kyrkoherden som hans sekreterare i den lilla idylliska prästgården och nu alltså jobb på ett slott... Är jag en cliché eller?
I serien "Mitt litterära jag" kan jag meddela att jag nu är inne på den andra boken om Mma Ramotswe i Alexander McCall Smith´s serie, och jag och M sitter och dricker bush tea varje kväll precis som Precious Ramotswe och Mr J.L.B. Matekoni. Jag vill till Botswanam, eller vartsomhelst i Afrika... Tack till er som gett mig boken, jag har sällan fått samma bok av så många olika personer, och jag älskar den varma tonen och alla detaljer.
Nu ska jag gå hem och fira att jag fått mitt nya jobb!

Suicide City - eller
"Varför ska man ta livet av sig när man ändå inte får höra snacket efteråt?"

Januari är ju inte direkt en mysig månad, och här skriver man gärna om "January Blues" i tidningarna, och ger folk tips om botemedel mot SAD (här finns lite info: http://www.varberg.se/~bbn/bbn/sad.html .)
Men om man nu känner någon som inte alls är glad, och som kanske till och med gjort ett seriöst försök att ta sitt liv... vad gör man? Nej, det är inte jag eller M, men någon i min närhet, och jag vill gärna ha tips...
Har läst allt jag kan hitta på nätet-
http://www.vardguiden.se/Article.asp?ArticleID=3241
http://www.spes.nu/
http://web4health.info/sv/answers/psy-immediate-crisis-help.htm
och en massa andra bra sidor, men ändå... hur mycket ansvar har jag, hur mycket ansvar ska man ta för andra vuxna, ska jag tro att det är ok om de säger att det är ok, eller ska jag "tvinga mig på" mera... Kan jag som vän eller anhörig skilja på allvarliga självmordsförsök och dramatiska "attention seeking behaviour", och spelar det någon roll överhuvudtaget om smärtan i livet är verklig eller överdriven, om den får sådana allvarliga konsekvenser?
Ska jag ånga in och ta över ansvar, eller ska jag låta andra människor hitta sin egen väg ur mörkret? Eller kanske det finns en gyllene medelväg, där man är stöd och vikarierande hopp och en icke-dömande lyssnerska som väntar på våren?
Jag har ju varit där själv, på botten av brunnen, och man glömmer snart att det finns dagsljus däruppe (ungefär som att bo i Sverige under vinterhalvåret... det finns ju fler än ett skäl till att jag flyttade hit - "Sverige -9(SMHI tordag), UK+13(BBC torsdag)", däri ligger en för mig liten men livsviktig skillnad när det gäller att överleva vintern).
Jag ville mest skriva av mig, blir ju orolig, och mitt resonerande ovan om var jag bor och varför faller ju platt när man vill finnas till hands för folk i Sverige, men telefonlinan inte riktigt kan ersätta en kopp the och en kram... fasen också.

Isn't it ironic...

just när man sagt upp sig och helt börjat misströsta över elaka elever så börjar de...prata med en... på ett trevligt sätt... ställa frågor, visa intresse... typical!
Nåväl, jag ångrar ingenting. Behöver min fritid mer än min lön just nu, behöver hinna gå på gym, göra scrap books, rensa, återvinna, brodera på julbonaden som kanske blir klar julen 2007...
Har sökt in till brittiska universitet till hösten, ansökningtiden här är löjligt tidig, man skulle sökt i höstas om man vill till Oxford eller Cambridge, eller gå läkar- eller vetrinär program, och 15 Januari till alla andra kurser. Jag är så skrockfull så jag kan inte berätta om vad jag sökt, men Bath University, Bristol och Bath Spa är institutionerna, och alla ämnen börjar på Soc...
Ska söka Sverige också, sen får ödet bestämma var jag finns de närmaste tre åren.

Har slutat drömma om spindlar helt sedan vintern kom. Nu sover jag istället. Höjdpunkten kom i December tror jag det var, när jag nattetid skriker mitt i spindeldröm, walesaren klappar mig lätt på axeln och säger "go back to sleep, it is only a dream" varpå jag sarkastiskt säger "you think!" som om han vore helt dum i huvudet som kunde föreslå något sådant.

Imorgon ska vi se Brokeback Mountain, det ser vi fram emot. Vill ha mer tid för mer bio, har inte varit på bio sedan King Kong, och det var ju inte någon höjdare direkt. Jag ville se Lassie hellre än jätteapan, men den hade slutat gå, och vi som bor i en "one horse town" får vara glada om bra filmer går i en vecka innan de försvinner.

Annars letar jag billiga flighter till Chile, men TAM har inte svarat på mitt mail, så vi får se om jag har råd...troligen inte, 9000 per biljett är inte direkt inom min budget, särskilt inte nu när jag sagt upp mig från det mest välbetalda jobbet.
Men jag vill åka på minibreak och fira födelsedagar och vår "anniversary" i Dublin, vi får se hur långt besparingarna räcker... en tur till Bristol kanske...IKEA...

God fortsättning!

Ännu en dag i paradiset...
Har sagt upp mig idag, känns som en stor befrielse. Skolan som gud glömde... att så många otrevliga elever kan få plats i samma skola är ett mirakel.
OBS! detta gäller "blandskolan", flickskolan är helt ok om man bortser från Ms McShite..
Nu sitter eleverna och viskar i högljudd samtalston att "va´tysta nurå, detta är en plats för skolarbete" vilket enbart är till för att reta upp mig. Men jag har sagt upp mig, så jag kan "göra en Dilbert" ("I´m getting paid even if I only do this" while rubbing my fingers together) och låta deras betyg ljudlöst sjunka till havets botten medans jag tittar på och ler. Conan the Librarian, a phsycho, coming soon to a school library near you.

Summering av 2005: Bilkrock, jobb, flytt, mer jobb, Spanien, köra vilse till Andorra,mer jobb, bo i by, jobb, blogg, sova, jobb, måla om, börja träna, jobb, sluta träna, sluta röka, jobb, tjuvröka.
Bra böcker: "Is It Just Me Or Is Everything Sh*t?" av Alan McArthur & Steve Lowe (har inte skrattat så mycket på år och dag), "Snobs" av Julian Fellowes (blir film snart) "Watching the English" av Kate Fox (boken alla nyinflyttade ny-britter borde få gratis redan på flygplatsen).

Film... fanns det några bra filmer 2005? "Gosskören" var kanske 2004? A Very Long Engagement var väl bra... Closer tyckte vi om. Och Sideways. Stolthet och Fördom var väl ok, jag hoppas Sverige slipper det amerikanska slutet... "Mrs Darcy...Mrs Darcy" yuk!
Tv...detta var året då sonen upptäckte Dr Who, först på DVD, och sedan i oändliga repriser på tv. Hur bra som helst. Efter "Have a Harry Potter Christmas" och "Have a Lord of the Rings Christmas" blev i år "Have a Dr Who Christmas", komplett med radiostyrd Dalek, "Exterminate! Exterminate!" t-shirt och "Sonic Screwdriver"

Annars har vi blivit mer ekologiska och återvinner mer, och köper "organic", ger kläder till välgörenhetsbutiker och downsizar i största (minsta) allmänhet. Stänger av tv:n oftare, walesaren skriver mer (creative writing kurs) och krökar mindre, vi sitter och läser (han Annie Proulx och Cormac McCarthy, jag "Is it just me..." eller mina glossy magazines. Men även där väljer jag mer med omsorg, mindre Heat och Now (skräp. Som inte ens är kul längre) mera Psychologies, She och Easy Living. De har svar på det mesta.
Vi kommer nog inte bo kvar i skogen länge till, men jag meddelar när vi säljer. Kommer någon orka uppdatera sina adressböcker mer, eller åker vi ur för gott nu?

Tack för mail och jukort, jag ber om ursäkt om ni inte fått några. Sorry om jag inte ringt på ett tag, och sorry att jag inte bloggar oftare eller mer intressant.
Nyårsförhoppning kanske... skriva mer och bättre...