Bank Holiday

Det är otroligt skönt att vara ledig. Normala människor är tydligen lediga två dagar per vecka, så när jag nu lyckats få söndag och måndag lediga (måndag är May Bank Holiday - och vi har inte alltför många sådana extra helgdagar här, så glad blir man när de inträffar) och kan GÖRA saker... inte lerkrukor eller så, men hitta på saker och aktivera mig. Vi aktiverade oss med en trip till Oxford, lunch med extradottern och hennes pojkvän på mysig restaurang (Door 74 serverade engelsk sparris i säsong... med aioli och parmesan...yum) och sedan gick vi loss i en vintage/second hand affär. Jag hittade en 100% cashmere tröja, inte fel när man ska till Sverige och frysa, och sean gick vi till Aidans skivaffär och shoppade loss. Det känns lyxigt att handla CD-skivor när man kan ladda ner musik, men vi köpte sådant vi velat ha länge, här följer geekig lista:Stevie Wonder; "Songs in the Keys of Life", Martha Wainwright, Cara Dillon, mera Stevie, en Johnny Cash skiva som jag redan hade ;"The Man Comes Around" med magiska "Hurt"videon, Rodrigo y Gabriela (mexicanska hårdrockare som spelar hard core flamenco/klassisk gitarr, Iron & Wine, Laura Veirs, Thefieryfurnaces, Stuart A Staples och sen minns jag inte mer. Mycket musik blev det, men vi fick ett grymt bra pris, och sedan hade vi disco i bilen på vägen hem och väl hemma blev det söndags-Guardian och musikstund. Det känns mer meningsfullt är tv, och det är kul att se vad vi båda gillar och var vår smak går isär. Vi älskar båda geniala Martha Wainwright, och jag gillar Cara Dillon, folktjej vars hus vi nästan köpte i Frome...small world.
Jag har läst ut "The Warwickshire Scandal" och den blev lite långrandig till slut, en mycket intressant om kvinnors rätt att vara promiskuösa eller ej, om sinnessjukdom/mental hälsa och hur man kan behålla respektive förlora sin ställning i samhället fast man begått samma handling beroende på om man är kvinna eller man.

Apropå söndags-Guardian, här följer en liten lista över saker och sånt som jag kommer sakna när jag flyttar tillbaka till Sverige:
Engelska pubar
Humorn (inte Monthy Python, utan den ständiga beredskapen till skämt och skratt och självironi)
Vädret. Yup, vädret.
Tidningarna - så mycket trycksvärta, så lite ´tid. Världens bästa press.
TV, BBC, Dr Who, kosymdrama, the Vicar of Dibley, Green Wing, Teachers, The Apprentice med Alan Sugar. I could go on and on...
Läsa söndagstidningar i soffan men Walesaren och en kopp Assam-te.
Walesarens snarkningar.
Mitt hus.
Mina vänner.
Mitt jobb.
Måste sluta, ska till Wales och titta på Elizabethanskt hus och hälsa på svärmor, men först ska jag dansa lite till Stevie Wonder.

http://www.dailyinfo.co.uk/food/rest/door74.htm

http://www.steviewonder.net/

http://www.marthawainwright.com/

Ett Öga Rött

Om man kommer hem sent från biografen och puben en onsdagkväll, och vill lyssna av sina telefonsvararmeddelanden så ska man vara försiktig, har jag lärt mig.
Och om man har en trådlös telefon där man måste byta batterier för de inte låter en prata mer än 15 minuter innan de börjar pipa i ens öra, så bör man vara noggrann och observant. Om telefonen ifråga innehåller NiCd batterier (nickel cadmium) så bör man INTE ersätta dem med vanliga AA batterier...
Om man nu har gjort det, och telefonen känns varm, batteriluckan är på glänt, och man blir lite misstänksam, sä är det en dålig idé att titta in i batteriluckan när man bestämt sig för att försöka knäppa igen luckan med ett skarpt snäpp.
Om man nu råkat bli skjuten i ögat med varm batterisyra (det kan inte heta syra, batterierna är ju alkaliska, men nevermind) så är det en god idé att skölja ögat under vatten i 15 minuter, och att snarast uppsöka en ögondoktor/sköterska och få det "tittat på".
Film ikväll? Me Myself and Eye?
Annars gillar jag boken "Ett Öga Rött"av Jonas Hassen Khemiri, läs den om ni inte redan gjort det!

I am H.A.P.P.Y

I´m H.A.P.P.Y

I think I am

I know I am

I´m H.A.P.P.Y

Trodde detta skulle bli min melodi, men nej, tydligen:

http://www.laleh.se/about_cd_lyrics.asp?id=17&cd=11&cdname=laleh

De andra samlar nötter
och har i sina hus
men jag har inget hus
och är ingen sparsam mus

jag går till mina vänner
de säger inte nej
för om jag rätt de känner
så delar de med mig

faderullanlej

The exciting thriller
that is
my life
at present

Ja det är så spännande att leva, hå hå ja ja...
Man lär sig snabbt vilka som är ens vänner, och när man letar bostad så upptäcker man ibland att "the kindness of strangers" eller nära och halvnära vänners omtanke är större än ens egen familjs. Men vår generation (X, postironisk eller vad vi nu är) väljer ju ofta vår egen familj, något som regissören Richard Curtis blivit ganska rik på, konceptet Urban Family. Förutom konceptet romantik då, som setts i Love,Actually och andra mysfilmer, men jag tror ibland att det är idén om egenhändigt vald grupp/familj/klan som appelerar minst lika mycket, att få tillhöra en grupp intressanta individer som äter kul mat, klär sig intressant och ställer upp i vått och torrt ( och gärna är lika coolt nördiga som Spike i Notting Hill; "grrooovy").
Nu när min epost går på högvarv, och jag försöker ringa alla lägenhetsägare i halva storstockholm och förklara att just jag är hyresgästen de söker, blir jag glatt rörd när jag får erbjudanden om allt från soffor, gästrum, halva hus etc från ett stort antal människor, som i många fall inte riktigt har plats men som erbjuder den i alla fall.
Jag har fortfarande noll koll på om jag kommer in på högskolan, men jag håller tummarna.
Det jag vet är att försöka sköta två jobb, vara mamma, partner och vän, samt försöka sköta sin dagliga hygien och hinna tvätta, planera semester och leta bostad håller på att driva mig till den magiska gränsen där normalitet försvinner helt ur sikte, och bara darr och galenskap återstår.

Apropå darr och galenskap, min passion för historien kring "mitt" stately home har fört en fantastisk bok i händerna på mig. Boken är "The Warwickshire Scandal" (ISBN: 0859552446 ) av Elizabeth Hamilton, och handlar om Harriett Moncreiffe, senare Lady Mordaunt, som gifte sig väldigt ung med Sir Charles Mordaunt, och sedan bedrog honom med ett antal män (inklusive Albert, Prince of Wales, drottning Victorias son), fick en dotter och bekände sina snedsteg för maken, varpå följer en skandalartad skilsmässorättegång, och därefter en rättegång för att utröna om hon var galen. Det var hon, enligt doktorerna och advokaterna, och spärrades in på livstid, troligen mest för att hon var ärlig/dum nog att erkänna sina affärer. Maken sköt de två ponnyhästar hon fått som gåva av prinsen, inför ögonen på henne, som ett slut på hennes självständighet (det var "inne" på den tiden för rika damer att köra runt med ponnyspann, en trend startad av prinsens hustru, danska prinsessan Alexandra), och Harriett spärrades in på livstid, mest för att hon vägrade be om ursäkt, "I will apologise to no man" sa hon dumdristigt, men det mest intressanta är kanske att vissa tidningar redan på den tiden (vi pratar viktorianskt 1860-tal) uttryckte missnöje med det faktum att damen i dramat får bära all skuld, tas ifrån sitt barn, sitt hem, sin make, sin frihet, medan prinsen och andra som brutit mot samma regler/äktenskapets helgd går fria, har anseendet i behåll och har möjlighet "att stiga ända till toppen" (tronen) socialt sett. Dottern klarade sig dock relativt bra i livet, blev den femte markisinnan på "mitt" stately home, och är farmor till den nuvarande Lorden. Hon är dessutom min "favourite marchioness", men förmåga att tala med djur, se in i framtiden etc... cool dam. Bilden ovan är av John Singer Sargeant, och föreställer damen ifråga.

Slutligen, ett kinesiskt ordspråk som jag gillat hela mitt liv:

Det band som förenar din sanna familj

är inte ett blodsband

utan respekt och glädje över varandras liv

Sällan växer medlemmar av en familj

upp under samma tak

Dear Diary,
idag har jag en mysig hangover som jag duktigt skapade själv igårkväll med för mycket Chardonnay framför "The Apprentice". Rätt tjej vann, och sen minns jag inte så mycket mer.
Dagsläge annars:
Väder: stekande sol.
Antal kvittrande fåglar utanför mitt fönster: 27.
Antal jobb att gå till idag: 1.
Antal lägenheter i Sverige: 0
Antal jobb i Sverige så här långt: 0
Procentchans att jag börjar undra ifall mitt beslut är rätt: 27.

If you ever see a bunny

with its nose all runny

don't think it's funny

'cause it's not!

Just nu måste man: Lyssna på/ladda ner/köpa Snow Patrols "Eyes Open", det finns inte ett dåligt spår på den cd:n, och visst kan man anklaga dem för att vara publikfriande blivande stadiumrockers, men varför inte bara luta sig tillbaka alt. hoppa upp och ned till "You're all I Have', 'Shut your eyes', 'Headlights on Dark Roads' och mästerliga duetten 'Set the Fire to the Third Bar' med Martha "jag låter nästan som en ung Kate Bush" Wainwright.

"For once I want to be the car crash

Not always just the traffic jam"