Sol, nr 10 och Irene

Solen. Jag hade glömt hur den ser ut... men typ såhär...I vetenskaplig genomskärning... Den har idag lyst upp min tillvaro, och det är inte så ovanligt under sommarmånaderna, kan man tycka. Då har man inte varit i Bath sommaren 2007. Det har varit den regnigaste sommaren på 100 år. Till och med bönderna säger att det räcker nu. Så när det är soligt och varmt stirrar vi alla uppåt i pur förvåning, och undrar om det är nån typ av misstag. Men sen solar vi som galningar, i parker, uteserveringar och vid vägkanten.

Vi har köpt ett nytt (gammalt) hus. Från sent 1800-tal, fina stora rum... snigelspår (inte den perversa varianten, spår av riktiga sniglar)... trädörrar och massor av plats. Och inget lån. Najjs. Och det låter lite småposh att bo på Nr 10 Kensington Gardens...

Annars överdoserar jag på Forsytesagan, boken och den svartvita tv-serien från 1967. Wooden acting får en helt ny innebörd, men den är ändå värd att se, för Kenneth Moores skådespeleri, och för att Nyree Dawn Porter är så vacker och har så vackra kläder... Serien i videoform lånat på Bath Library har räddat mig från att mögla bort denna regnrekordsommar.