
Dust if you must, but wouldn't it be better
Nu när jag får utlopp för min anglofila passion i form av studier så byter jag tillbaka till mitt ordinarie namn. Jag längtar ju ändå bara dit, och börjar fortfarande var tredje mening med "i England". Det finns säkert bättre bloggar, men detta är min, så välkommen hit!
Snart är det jul...
Idag är det Remebrance Day, den elfte timmen på den elfte dagen i den elfte månaden minns vi fredsfördraget som formellt avslutade Första Världskriget, men också alla fallna soldater och de veteraner och anhöriga som lever kvar efter alla krig och konflikter.
Som pacifist ärdet lite knepigt moraliskt att leva i ett land som regelbundet befinner sig i väpnad konflikt med andra länder, och som har en professionell armé, ingen allmän värnplikt här inte, "vi har proffs som sköter dödandet åt oss" som Walesaren brukar säga. Jag var tveksam till att bära en vallmo på min kappa den första tiden jag var här, men oavsett vad man tycker om krig och dödande kan man ju välja att stödja de stackare som fick kroppsdelar bortskjutna på ett lerigt fält nånstans i Europa, eller åtminstone deras familjer och efterlevande.
Hittade en barnvänlig sida med tydliga förklaringar om varför vi "firar", med klassiska dikter och annat
http://www.woodlands-junior.kent.sch.uk/customs/Remembrance.html
och vill man lära sig mer kan man ju läsa mer på British Legion´s sida
http://www.britishlegion.org.uk/
The sun will come out...tomorrow...
Nu är snöstormen över, jag ska lära mig att inte blogga i missmod (fatta inga beslut i missmod, brukade min favoritchef säga, jag säger "du skall icke blogga mitt i pågående konflikt").
Jag missförstod väl, han var väl dum och blev snäll igen (han var nog snäll mest hela tiden, bara trött, stressad och less i största allmänhet, och jag misstolkade väl i vanlig ordning...)
Sitter på jobbet, skolan som Gud glömde, funderar på att säga upp mig... jobbet på flickskolan är väl ok, tjejerna är guld, men här... jag trodde det skulle bli lättare på en blandad skola, men så f-n heller...Unga rika män som äger världen och behandlar kvinnlig personal som skräp om man inte undervisar ...och ibland även då. När revolutionen kommer står de först på min lista över icke önskvärda individer. Ibland känner jag att jag borde gå PA linjen, så jag kan sitta på nåt glassigt företag och säga nej till dessa glin när de kommer och söker jobb... problemet är bara att de inte passerar via nvanlig rekrytering, de gör antingen karriär inom armén, eller får jobb hos pappa/nån av pappans kompisar...
Simplifierar jag? Jajamensan..
Och just då kommer det in två väluppfostrade killar som bara är vänliga och snälla, så där fick jag för mina generaliseringar...
Borde väl jobba lite....