Hoppar inte bungy jump heller...

Har en vän som brukar säga att hon "äter inte skit, och hon hoppar inte bungy jump" och lite andra saker som hon inte heller gör. Efter en helg med familjen så känns ju en Norénpjäs som ett lustspel. Varför måste man träffa folk man är släkt med bara för att någon fyller jämt?

I rollerna: Edina/Patsy: lilla mor, Saffy: Ankfejs, Psykopatsonen: brorsan, Hjälten:tonårssonen. Let the weirdness begin.
Edina/Patsy svär, super före lunch och somnar i tunnelbanan. Saffy får ett sammanbrott i nämnda tunnelbana, och hamnar väl snart på tjuvlyssnat.se som den som skrek obsceniteter i en mobil, i sällskap med ung svarthårig pojke och kryckförsedd berusad dam.

Jag kan ta att hon hatar mig, man kan ju inte älska alla här i världen, men kan hon hålla mitt barn utanför sitt hatuniversum, där hon skickar ut verbala smockor värre än Linda Blair i Exorcisten? Det vore trevligt.

Eller om jag fick flytta tillbaka till det där andra landet där hon INTE bor... jag visste väl att det fanns en anledning att jag emigrerade, och nu vill jag bara fly iväg igen, ta sonen i handbagaget och dra.
Men jag sa för en gångs skull ifrån. Flera gånger. Argt. Så applåd för mig.

Å andra sidan - jag överlevde, och nu är det tio år till nästa gång hon fyller jämt. Och då bor jag inte har längre. Hoppas jag. Alltså; anledning att fira!! (Vi klarade av vår redovisning idag också! Och imorgon ska jag titta på lägenhet!)

Sagt av Grynet: Sagt av mig:
"Ta ingen skit" "men välj dina strider"
"Man blir kär i vem man vill" "och det är ok att vara singel"
"Frukt är inte godis" "och sprit är inte saft"
"Lagom suger" "verkligen"
"Helt sjukt bra" "det var bra sjukt"

Bilden på super-Grynet är från svt.se