Leoparder, prydnadseremiter och
andra excesser hos den brittiska aristokratin

Nu när jag jobbar på Det Stora Godset så måste jag ju läsa på om husets historia, och dess långa rad av excentriska ägare. Jag kan ju inte påstå att jag såg fram emot att plöja 300 sidor om folk med mera pengar än vett, men det har visat sig vara oerhört spännande läsning, med många intressanta öden (särskilt kvinnorna och deras lott intresserar mig) och detaljerade beskrivningar av livet hos både hög och låg, både i Huset och i byarna runt omkring.
Det visar sig bland annat att en av arvtagarna mördades i sin vagn på väg genom London av en svensk, en polack och en tysk (nej, det är inte en bellmanhistoria...) för att en svensk greve ville gifta sig med arvtagarens unga hustru. De sköt den stackaren med fyra skott, och han dog senare under natten i sin säng. Den svenske greven förökte fly, men greps, förhördes och släpptes sedan, medan de tre som utfört mordet greven beställt naturligtvis avrättades, de hade ju inga pengar eller fina titlar... (I mitt huvud låter jag som Herman Lindquist när jag berättar detta, "Kungen blev förstås rasande!"... Madness, I'm sure...)
Vidare lär jag mig att landets första frikyrka, för frimurarna, uppfördes i byn som ligger bredvid Det Stora Godset, att godsets ägare hade såpass tråkigt under tidigt 1700-tal att de hyrde en elefant(!) som man ledde in i huset, där denne lyckades förstöra 21 av de stora s.k. flag stones (stenplattor stora som....tja flaggor kanske...) på vägen in, och sedan leddes in i Stora Salen för att där parderas runt med två män sittandes på snabeln och 11 män på ryggen, och avslutade uppvisningen med att plocka upp mynt med snabeln...

Senare följer en lönelista på vad mästersnickaren John Line betalat några snickare på godset, året är 1734;
"For Benjamin, three days up at ye live creatures in ye Grove 5/-
Robert, five days a making a house for ye leopard 8/4d
Robert, one day for making a perch for ye parrot 1/8d
Benjamin, one day for making a house for ye bear 1/8d
Benjamin, three days for making a house for ye woolves 5/-20

Nu skriver vi 1760. På sidan 115 ges en kort beskrivning av vad författaren anser vara Godsets mest oviktige anställde, efter att ha radat upp professionella musiker, bokbindare och ljustillverkare. Va, en oviktig anställd, vem kan det vara? Jo, en prydnadseremit. Säger det igen: prydnadseremit. Ornamental Hermit. Man hyrde alltså en eremit för att avspegla melankolin i den "gotiska revival" som pågick. Man antar att eremiten utrustades med bibel, timglas, matta, knäfallskudde, glasögon samt vatten och bröd, man kom överens om att han skulle stanna på Godset i sju år, klä sig i säck och aska, inte klippa naglar, hår eller skägg eller tilltala någon av gästerna. Han fick en grotta att bo i nära en av ingångarna till godset, men tröttnade snart och återfanns dränkandes sitt förakt för det kontemplativa livet på en inte alltför närbelägen pub.
Färfatteren skriver: "His presence was purely decorative and the fashion for keeping tame hermits was one of the fatuous extravagances to wich any affluent society is occasionally prone."
Well well vad säger man...
Än så länge motsvarar jobbet mina förväntningar, det är den mest originella miljö jag någonsin jobbat i, mina kollegor är en intressant blandning av sura citroner och hjärtan av guld, och jag trivs när jag får le mot amerikaner och flirta med små bebisar som stolta föräldrar bär omkring på. Jag tror också att vid sidan av de som jobbar på Taj Mahal och vid Niagara, så har jag en av de vackraste "approach" ner till jobbet man kan tänka sig. Rullande kullar med små får på, vattenspegel framför den mest fantastiska byggnad. Jag är verkligen tacksam varje dag som jag kör ner från Heavens Gate till själva huset, jag hoppas att jag aldrig blir blind för skönheten omkring mig.

Apropå eremiter och materiella värden, så här står det på en sida om eremitens betydelse inom Tarot: the real message he wishes to impart is just how important it is for you and I (if we wish to reach his level of attainment) to set our values above materialism's fascinations and temporal attunements.