Så jä-la illa är det väl inte
...egentligen
Nu är det onsdag och jag ska ta mig samman. Onsdagar är bättre än tisdagar, och slår måndagar med hästlängder.
Igår fick jag latte hos M-L och wok hos Mary, och sällskap och prat och rödvin och cig på balkongen fast jag slutat röka, och livet blev lättare att leva.
Har egentligen inget att säga idag, vilket kan vara bra när man går till psykologer och själavårdare, men inte när man bloggar, orden blir liksom ännu mer just ord.
Läste i någon annans intressanta blogg om hur arg hon (bloggarinnan) blev när hon läste om andras skitproblem, och när jag läste hennes så tyckte jag att i det stora hela så verkade hennes problem vara just...sorry to say it...skitproblem. Alltså utgår jag ifrån att de som eventuellt läser mina små rapporter kring "veckans i-lands problem" säkert tycker att jag borde skärpa ihop mig och sluta gnälla. Det tycker säkert de i Libanon om de kan läsa svenska bloggar, de som är långtidssjukskrivna för att de har ständigt ont, min kompis MJA som sjuk i MS och numera alltid i rullstol och fast i konstant depression men som aldrig klagar.
Jag vet, perspektiv, se helheten, tjoho.
Och ja, idag ser jag helheten, när jag har juice i kylen, ett vettigt snack med exmaken innan jag ens ätit frukost, en webkamera som funkar som gör att jag kan titta på Walesaren, och som fick honom att utbrista "NU saknar jag dig" när han fick syn på mig. Det kanske är som de säger i ordspråket, "out of sight - out of mind", så tack till den som uppfann webkameran, den är inte bara för exibitionistiska tonåringar och pervon.
Igår ansträngde jag mig lite också, nytvättat hår, extra makeup och matchande liten klänning och skor gjorde att jag dansade fram lite, och då blir man lite gladare av det om inte annat. Mer citat, från Forsythe-sagan, "The worse you feel on the inside, the better you must try and look on the outside".
Jagar Gun-Britt Sundströms "Maken", ska ge till A som borde läsa om kärlek och olycka i Stockholm.
Saknar mina cd-skivor och mina foton, iPod i all ära, men jag har ingen kabel till stereon så jag lever med radion som sällskap tills jag fått hit skivbuntarna.
Idag kommer H och fikar, hon blir min första gäst i Husby. Går livet baklänges när ens väninnor har bostadsrätt på Söder och flashiga jobb och nya bebisar och jag bor i andrahandsetta i förort och ska börja plugga? Om jag fortsätter såhär bor jag väl snart hemma hos mamma och går på dagis...